I tisdags åkte jag tillsammans med en kollega till Sundsvall på utbildning. Vi spenderade 6 timmar i bilen och satt bland annat och diskuterade sociala regler och koder. Igår stötte jag på en kvinna som enligt mig bröt dessa på flera plan...

Jag stod i kön på en blomsteraffär med två buketter i mina händer. Plötsligt är det en liten dam i 70årsåldern som börjar tala med mig, bara det är ju ett brott mot alla regler, man pratar inte med folk i köer. Sen kommer då ämnet kvinnan väljer att ta upp... Hon berättar det första hon gör att hon inte har någon mamma att fira på mordag, kanske inte så konstigt med tanke på hennes ålder. Jag ler och vet inte rikigt hur jag ska svara på en sådant påstående, men behöver inte fundera många sekunder, för då meddelar damen att hon inte heller fått några barn, men att hon fått ett antal missfall under åren. Jaha tänker jag, det var ju jättetråkigt, men hur reagerar man som främling på en sådan berättelse? I en kö i blomsteraffären? Jag försöker småprata, men damen återkommer hela tiden till missfallen och barnlösheten - sen frågar hon om jag köper blommor till min mamma, där står jag med mina två buketter och nickar, med sjuuukt dåligt samvete för att jag ska har en mamma - vilket ju är helt galet!



Varför finns det inga sociala koder som talar om hur man ska göra när någon annan bryter mot de sociala regler som finns?